I min del av vischan...

Jag brukar ju säga att jag bor på vischan och det är väl inte helt osant (allt beror förstås på vad man jämför med). Vischan är ju tyvärr ett något nedvärderande uttryck (synonymt med obyggd) som antyder att det är en öde plats där inget av intresse finns eller händer. Detta är ju givetvis helt felaktigt och jag borde kanske uttrycka mig lite mer positivt om min vackra hembygd.

Jag gillar absolut storstadens puls och utbudet man finner där, men i min del av vischan finns faktiskt också massor att göra, massor att upptäcka och massor att inspireras av. Det kryllar kanske inte av butiker, kaféer och restauranger, men de som finns går inte av för hackor!

Idag tänkte jag presentera ett (av många) smultronställen från min del av vischan. Välkomna att följa med mig till :

Esters café 

 

Mysigt redan på utsidan...

...inne finns det massor med godsaker att välja på...

...och ute finns en mysig trädgård att äta godsakerna i!

En liten trädgårdshandel med tillhörande loppis (som jag missade att fota) har de också...

...och om inte det var nog?! En supermysig inredningsbutik finns såklart!

Om att inte ta allt för givet!

Ett par dagar efter mitt senast inlägg vaknade jag till en ny värld! En värld där det kvittade om mina skor vara haggiga eller ej, en värld där det kvittade om det var sol eller regn, en värld där det kvittade om det var vardag eller helg. En värld där det enda jag kunde göra var att ligga ner! Mitt liv bestod plötsligt i att vandra mellan soffan och sängen och mellan sängen och soffan.

Kristallsjuka löd diagnosen. Ett helt ofarligt men mycket obehagligt tillstånd där balansen sätts ur spel (det känns som att jag inte kommer att vilja åka karusell igen under resten av mitt liv). Efter fyra veckor börjar jag nu känna mig hyggligt normal och livet börjar så sakteliga återvända. Poängen med detta inlägg är dock inte att gnälla över detta och att tycka synd om mig själv, jag vill faktiskt bara tala om att jag är så himla glad och tacksam!

Det är ju aldrig kul att vara sjuk, men om ändå måste vara det så är det ju faktiskt helt underbart att veta att det man drabbats av är både ofarligt och övergående. Att jag på kuppen fått träna mitt tålamod och fått ytterligare en lektion i att inte ta allt för givet, det var bara nyttigt!

Så tänk på det gott folk: Fånga dagen! Umgås med nära och kära! Reta er på inte på skitsaker! Imorgon kan ni vakna upp till ett tivoli utan stängningsdags och det är inte alls så kul som det kan verka!

Millenium wheel i London har jag aldrig åkt och kommer förmodligen aldrig att göra (verkar läskigt!).

/Frida

Det haggigaste...

Scen från det Hjerténska hemmet inför middagsbjudning hos goda vänner, i rollerna Frun (jag) Mannen (min man).

Frun: Har du sett mina roliga skor jag köpte i London?
Mannen: (Lååång paus) Ska du ha dem på dig?! Nu?!
Frun: Ja?!
Mannen: Det var det haggigaste jag någonsin sett!
Frun: Va?!
Mannen: Det haggigaste jag någonsin sett!
Frun: Jag tycker de är coola!
Mannen: Haggiga!
Frun: Snygga till jeans!
Mannen: Haggiga!
Frun: Hmf!!
Mannen: Du går inte ut i dem när jag är med!
Frun: Jag tänkte ha dem till jobbet!
Mannen: På maskerad! Möjligen...
Frun: (Sur) Jag tar något annat!
Mannen: (Glad) Bra!

Inte helt ense som synses! Jag överlåter till er att vara domare. Är detta de haggigaste skor ni någonsin sett?

/Frida

Konsten att hänga konsten!

Några vänner till oss myntade för många år sedan uttrycket "att bära möbler", som en omskrivning för en situation där man inte riktigt är sams (läs riktiga ovänner). Den omskrivningen kände även vi oss träffade av, men det uttryck som passar bäst hos oss är nog ändå "att hänga tavlor". Sällan blir pulsen så hög, irritationen så tydlig och svordommarna så många som när vi gemensamt ska försöka hänga upp konst på våra väggar!

 

En del minns kanske min tavelvägg?! Hade jag inte hängt den själv, hade tavlorna fortfarande legat i lådor då "att hänga tavlor"-situationen upprädde redan efter första tavlan. För husfridens skull (samt för att det blir bäst så) hänger jag numer upp de flesta tavlor helt själv! 

 

Tavlan ovan, av min favoritkonstnär Stig Kälvelid (som jag även har tavlor av här och här), är en av två som jag fick i födelsedagspresent för en tid sedan. Den andra tavlan ska jag försöka visa i ett senare inlägg, då den är så tung så den att kommer kräva en "att hänga tavlor"-situation för att komma upp!

/Frida

Sju!

I mitt sista inlägg i höstas, inför det som blev en lååång vintervila, hakade jag på en fotoutmaning anordnad av Edith & Jag samt Mamma med ambitioner. Idag har jag gjort igen och dagens utmaning är siffran sju.

Då orden ännu inte riktigt hittat tillbaka till mig och då sju är antalet skålar på fot som finns i min ägo, tänkte jag att det passade bra med en fotoutmaning där mina ståtliga skålar får stå i centrum!

/Frida

På jakt efter något att spraya...

Jag har sagt det förut, men det tål att repeteras: Jag är så grymt imponerad över folk som med en burk sprayfärg kan fixa till de mest fantasitska saker.

Min största idol på området är Fröken Fräken, som smed hjälp av "loppisskräp" och en sprayburk sapar den ena snygga inredningsdetaljen efter den andra! Häromdagen gjorde hon detta - enkelt och självklart (när man ser det).

Efter att ha läst det inlägget gav jag mig ut på jakt. Nog ska väl jag också kunna hitta något att spraya, eller?!

Javisst, klart jag hittade något! Igår släpade jag hem krukan nedan med avsikten att den skulle förvandlas men lite färg. Men, när jag väl fick in den i huset gillade jag den plötsligt precis som den var...

 

/Frida



Det törstande folket...

Vi svenskar måste vara det mest soltörstande folket i värden. Så fort minsta lilla solstråle visar sig, står vi där med sträckta halsar och våra ansikten vända mot solen. Häromdagen såg jag en kvinna vid ett övergångställe som passade på att bli lite solkysst i väntan på grön gubbe!

 

Själv är jag likadan, är det soligt och varmt ute, då kan enligt mig, det mesta vänta! Idag ser det ut att bli en sådan dag, så nu ska jag snabbt förbereda för lunch och middag ute, sen blir det till att likt Vallmon vända mitt ansikte mot solen!

 

/Frida