Ett par dagar efter mitt senast inlägg vaknade jag till en ny värld! En värld där det kvittade om mina skor vara haggiga eller ej, en värld där det kvittade om det var sol eller regn, en värld där det kvittade om det var vardag eller helg. En värld där det enda jag kunde göra var att ligga ner! Mitt liv bestod plötsligt i att vandra mellan soffan och sängen och mellan sängen och soffan.
Kristallsjuka löd diagnosen. Ett helt ofarligt men mycket obehagligt tillstånd där balansen sätts ur spel (det känns som att jag inte kommer att vilja åka karusell igen under resten av mitt liv). Efter fyra veckor börjar jag nu känna mig hyggligt normal och livet börjar så sakteliga återvända. Poängen med detta inlägg är dock inte att gnälla över detta och att tycka synd om mig själv, jag vill faktiskt bara tala om att jag är så himla glad och tacksam!
Det är ju aldrig kul att vara sjuk, men om ändå måste vara det så är det ju faktiskt helt underbart att veta att det man drabbats av är både ofarligt och övergående. Att jag på kuppen fått träna mitt tålamod och fått ytterligare en lektion i att inte ta allt för givet, det var bara nyttigt!
Så tänk på det gott folk:
Fånga dagen! Umgås med nära och kära! Reta er på inte på skitsaker! Imorgon kan ni vakna upp till ett tivoli utan stängningsdags och det är inte alls så kul som det kan verka!
 |
| Millenium wheel i London har jag aldrig åkt och kommer förmodligen aldrig att göra (verkar läskigt!). |
/Frida
