Några vänner till oss myntade för många år sedan uttrycket "att bära möbler", som en omskrivning för en situation där man inte riktigt är sams (läs riktiga ovänner). Den omskrivningen kände även vi oss träffade av, men det uttryck som passar bäst hos oss är nog ändå "att hänga tavlor". Sällan blir pulsen så hög, irritationen så tydlig och svordommarna så många som när vi gemensamt ska försöka hänga upp konst på våra väggar!
En del minns kanske min tavelvägg?! Hade jag inte hängt den själv, hade tavlorna fortfarande legat i lådor då "att hänga tavlor"-situationen upprädde redan efter första tavlan. För husfridens skull (samt för att det blir bäst så) hänger jag numer upp de flesta tavlor helt själv!
Tavlan ovan, av min favoritkonstnär Stig Kälvelid (som jag även har tavlor av här och här), är en av två som jag fick i födelsedagspresent för en tid sedan. Den andra tavlan ska jag försöka visa i ett senare inlägg, då den är så tung så den att kommer kräva en "att hänga tavlor"-situation för att komma upp!
/Frida