I min del av vischan...

Jag brukar ju säga att jag bor på vischan och det är väl inte helt osant (allt beror förstås på vad man jämför med). Vischan är ju tyvärr ett något nedvärderande uttryck (synonymt med obyggd) som antyder att det är en öde plats där inget av intresse finns eller händer. Detta är ju givetvis helt felaktigt och jag borde kanske uttrycka mig lite mer positivt om min vackra hembygd.

Jag gillar absolut storstadens puls och utbudet man finner där, men i min del av vischan finns faktiskt också massor att göra, massor att upptäcka och massor att inspireras av. Det kryllar kanske inte av butiker, kaféer och restauranger, men de som finns går inte av för hackor!

Idag tänkte jag presentera ett (av många) smultronställen från min del av vischan. Välkomna att följa med mig till :

Esters café 

 

Mysigt redan på utsidan...

...inne finns det massor med godsaker att välja på...

...och ute finns en mysig trädgård att äta godsakerna i!

En liten trädgårdshandel med tillhörande loppis (som jag missade att fota) har de också...

...och om inte det var nog?! En supermysig inredningsbutik finns såklart!

Om att inte ta allt för givet!

Ett par dagar efter mitt senast inlägg vaknade jag till en ny värld! En värld där det kvittade om mina skor vara haggiga eller ej, en värld där det kvittade om det var sol eller regn, en värld där det kvittade om det var vardag eller helg. En värld där det enda jag kunde göra var att ligga ner! Mitt liv bestod plötsligt i att vandra mellan soffan och sängen och mellan sängen och soffan.

Kristallsjuka löd diagnosen. Ett helt ofarligt men mycket obehagligt tillstånd där balansen sätts ur spel (det känns som att jag inte kommer att vilja åka karusell igen under resten av mitt liv). Efter fyra veckor börjar jag nu känna mig hyggligt normal och livet börjar så sakteliga återvända. Poängen med detta inlägg är dock inte att gnälla över detta och att tycka synd om mig själv, jag vill faktiskt bara tala om att jag är så himla glad och tacksam!

Det är ju aldrig kul att vara sjuk, men om ändå måste vara det så är det ju faktiskt helt underbart att veta att det man drabbats av är både ofarligt och övergående. Att jag på kuppen fått träna mitt tålamod och fått ytterligare en lektion i att inte ta allt för givet, det var bara nyttigt!

Så tänk på det gott folk: Fånga dagen! Umgås med nära och kära! Reta er på inte på skitsaker! Imorgon kan ni vakna upp till ett tivoli utan stängningsdags och det är inte alls så kul som det kan verka!

Millenium wheel i London har jag aldrig åkt och kommer förmodligen aldrig att göra (verkar läskigt!).

/Frida

Det haggigaste...

Scen från det Hjerténska hemmet inför middagsbjudning hos goda vänner, i rollerna Frun (jag) Mannen (min man).

Frun: Har du sett mina roliga skor jag köpte i London?
Mannen: (Lååång paus) Ska du ha dem på dig?! Nu?!
Frun: Ja?!
Mannen: Det var det haggigaste jag någonsin sett!
Frun: Va?!
Mannen: Det haggigaste jag någonsin sett!
Frun: Jag tycker de är coola!
Mannen: Haggiga!
Frun: Snygga till jeans!
Mannen: Haggiga!
Frun: Hmf!!
Mannen: Du går inte ut i dem när jag är med!
Frun: Jag tänkte ha dem till jobbet!
Mannen: På maskerad! Möjligen...
Frun: (Sur) Jag tar något annat!
Mannen: (Glad) Bra!

Inte helt ense som synses! Jag överlåter till er att vara domare. Är detta de haggigaste skor ni någonsin sett?

/Frida

Konsten att hänga konsten!

Några vänner till oss myntade för många år sedan uttrycket "att bära möbler", som en omskrivning för en situation där man inte riktigt är sams (läs riktiga ovänner). Den omskrivningen kände även vi oss träffade av, men det uttryck som passar bäst hos oss är nog ändå "att hänga tavlor". Sällan blir pulsen så hög, irritationen så tydlig och svordommarna så många som när vi gemensamt ska försöka hänga upp konst på våra väggar!

 

En del minns kanske min tavelvägg?! Hade jag inte hängt den själv, hade tavlorna fortfarande legat i lådor då "att hänga tavlor"-situationen upprädde redan efter första tavlan. För husfridens skull (samt för att det blir bäst så) hänger jag numer upp de flesta tavlor helt själv! 

 

Tavlan ovan, av min favoritkonstnär Stig Kälvelid (som jag även har tavlor av här och här), är en av två som jag fick i födelsedagspresent för en tid sedan. Den andra tavlan ska jag försöka visa i ett senare inlägg, då den är så tung så den att kommer kräva en "att hänga tavlor"-situation för att komma upp!

/Frida

Sju!

I mitt sista inlägg i höstas, inför det som blev en lååång vintervila, hakade jag på en fotoutmaning anordnad av Edith & Jag samt Mamma med ambitioner. Idag har jag gjort igen och dagens utmaning är siffran sju.

Då orden ännu inte riktigt hittat tillbaka till mig och då sju är antalet skålar på fot som finns i min ägo, tänkte jag att det passade bra med en fotoutmaning där mina ståtliga skålar får stå i centrum!

/Frida

På jakt efter något att spraya...

Jag har sagt det förut, men det tål att repeteras: Jag är så grymt imponerad över folk som med en burk sprayfärg kan fixa till de mest fantasitska saker.

Min största idol på området är Fröken Fräken, som smed hjälp av "loppisskräp" och en sprayburk sapar den ena snygga inredningsdetaljen efter den andra! Häromdagen gjorde hon detta - enkelt och självklart (när man ser det).

Efter att ha läst det inlägget gav jag mig ut på jakt. Nog ska väl jag också kunna hitta något att spraya, eller?!

Javisst, klart jag hittade något! Igår släpade jag hem krukan nedan med avsikten att den skulle förvandlas men lite färg. Men, när jag väl fick in den i huset gillade jag den plötsligt precis som den var...

 

/Frida



Det törstande folket...

Vi svenskar måste vara det mest soltörstande folket i värden. Så fort minsta lilla solstråle visar sig, står vi där med sträckta halsar och våra ansikten vända mot solen. Häromdagen såg jag en kvinna vid ett övergångställe som passade på att bli lite solkysst i väntan på grön gubbe!

 

Själv är jag likadan, är det soligt och varmt ute, då kan enligt mig, det mesta vänta! Idag ser det ut att bli en sådan dag, så nu ska jag snabbt förbereda för lunch och middag ute, sen blir det till att likt Vallmon vända mitt ansikte mot solen!

 

/Frida

Tappat stinget?!





Hm, det här med att börja blogga igen, var visst besvärligare än jag trodde. Jag verkar helt ha glömt bort hur jag gjorde!

Min plan idag var att skriva en träffsäker och dråplig text om min nyplanterade lavendelhäck och dess nuvarande ynklighet. Skribenthjärnan verkar dock fått blackout, inte en vettig textrad har jag fått ur mig. Jag skylla det på ovanan och hoppas att övning ger färdighet. Tills dess får ni hålla tillgodo med några lavendelbilder ur min "bildskatt", en bevis för ynkligheten skickar jag också med.

/Frida

Vad hände?!

Ja, vad hände med mig och den här bloggen egentligen? Jag har faktiskt ingen aning...?!

Min tanke var aldrig att sluta blogga. Jag hade massor med inlägg på lut, men plötsligt hade det gått en vecka, två veckor...sju månader sedan förra inlägget! Jag hade nästan glömt bort att jag "en gång i tiden" hade en blogg.

En kollega väckte dock liv i minnet med kommentaren: "-Du jag läste din blogg, den var ju kul!" . Då mindes jag plötsligt att jo, det var ju kul att blogga, det var ju därför jag höll på. I samma stund insåg jag att jag verkligen saknade min blogg.

Ikväll har jag därför suttit och läst min egen och andra bloggar och det var jättekul! Och är det inte så att man ska fylla livet med saker man tycker är roliga?! Då lever man längre har jag hört!

Efterom jag gärna både vill leva länge och ha kul under tiden, återupptar jag härmed mitt bloggande liv. Välkommen att hänga med på färden!

/Frida

Bilden hittade jag i ett påbörjat inlägg från oktober.

Stapla

Även om hela mitt förra inlägg var ett enda uppstaplande av gummor, grönsaker och foton, så kommer här ett nytt inlägg på samma tema. Jag har nämligen hakat på en fotoutmaning startad av Edith & Jag samt Mamma med ambitioner och veckans tema är Staplat!

Och givetvis blir det fler bilder från Kroatien...

 

En tidig morgon tog jag mig en foto-prommenad runt omkring i Okrug Gornji (byn där vi bodde). När jag såg den här högen tänkte jag att den hade kunnat platsa i vilken inrednings- eller trädgårdstidning som helst. Där arrangerad för att ge den där charmiga och genuina känsla som ett reportage ofta behöver, här oarrangerad men supercharmig och helt genuin!

 /Frida

Gummor och grönsaker...

...torghandel i Trogir, Kroatien. 

Känns lite som en svunnen tid, eller vad tycker ni?

/Frida

Blod, svett & träningsvärk!

Idag tänkte jag göra lite reklam för träningsformen outdoor training samt "min" tränare Magdalena "Magda" Juberg. Outdoor training är utomhusträning i grupp där man får instruktioner av en duktig instruktör, blir peppad av sin grupp, men tränar utifrån sin egen förmåga. Det bästa med träningsformen är att ingen är för lång eller för kort, för tjock eller för smal, för snabb eller för långsam för att vara med. Den enda du tävlar mot är dig själv!

Innan jag började träna outdoor var jag en riktig soffpotatis som avskydde att springa, nu ett år senare gillar jag att springa och jag mår dåligt om jag tvingas missa ett träningspass. Jag är fortfarande inte stark eller snabb, men jämfört med mitt gamla jag är jag numer rena Superwoman!

Till vardags tränar vi alltså utomhus ( i ur och skur och till och med i snö) i vårt vackra, men inte särskilt varma närområde. Anledningen till dagens inlägg är dock att jag vill berätta om en helt annan form av outdoor training, nämligen den vi bedrev på förra veckans träningsresa i Kroatien.

När midvintermörkret låg tungt över Sverige kläckte "vår" Magda den briljanta idén att ordna en träningsresa till varmare breddgrader. Vetskapen om denna resa fick mig att kämpa lite extra under våren samt höll humöret uppe under den så kallade sommaren och nu var det äntligen dags...

Med hjälp av ljumma vindar från Adriatiskahavet har vi pressat oss upp för mördarbackar, sprungit uppför tusentals trappsteg samt gjort kroatiska-grodhopp tills det svartnat för ögonen. Däremellan har vi bjudits på hälsosamma och jättegoda måltider samt haft väldigt, väldigt roligt!

Det finns egentligen bara ett problem: När är nästa resa?!

"Mördarbacken" - 170 meter lång, med en lutning på 21%!

Vår tränare - Magda!

Många olika magövningar hann vi med!

Snabba fötter med hjälp av ett kvastskaft!

Vår viga kock - Lovisa!

Vår träningsarena - preciiis vid havet!

/Frida

Måla, spraya, färga?!

Överallt läser jag om folk som målar. De målar gamla stolar, fixar till en gammal byrå eller rent av slänger ihop en tavla, bara sådär! När de inte målar med en hederlig pensel då sprayar de det ena coola objektet efter det andra.

- Det vill jag också göra!

Sist jag sprayade något var hösten 2011, då burken nedan fick en spraymakeover. Sen dess har jag letat nya objekt, men står fortfarande tomhänt. Jag tror jag tappat stinget?!

Idag har jag dock tröstat mig med att färga håret... 

/Frida

Skål! Ta mig...

...med hem!

Som jag tidigare skrivit om så har jag köpt några skålar under sommaren. Det finns somliga som undrar vad man behöver alla skålar till och det kan jag tala om att i det här hemmet har allt ett väldigt tydligt syfte!

Den lilla drejade skålen?
- Till oliverna!
Den stora drejade skålen?
- Till juläpplena!
Den stora blå glasskålen?
- Till jordgubbarna!

Den lilla blå glasskålen...

...en Ittala som dessutom passar perfekt i samlingen!

Är inte det skäl nog? Jag bara undrar?!?!?!

/Frida

En löjlig klyscha?!

På kuddar, gardiner och som väggord, överallt dyker uttrycken "Carpe diem" och "fånga dagen" upp. Med fula, snirkliga typsnitt sprids detta snusförnuftiga budskap tills det står (åtminstone) mig upp i halsen!

Jag vet faktiskt inte riktigt varför det provocerar mig så (förutom att det ofta är smaklöst gjort), för i slutändan är det ju faktiskt precis det som allting handlar om. Att ta vara på tiden och njuta av att umgås med våra nära och kära, det är ju hela grejen! Att man kan kombinera det med lite loppisfynd och lite äppelpaj gör förstås inte saken sämre!

Ytterligare en av sommarens fyndade skålar.

/Frida

Du fattas mig!

De säger att tiden läker alla sår, men det stämmer inte. För du fattas mig, du fattas mig så det skär i hjärtat! Efter nitton år, gör det ilka ont som om det vore igår. Jag saknar dig, min älskade lillebror!

/Frida

Irriterad!

Jag är en person som sällan blir irriterad eller upprörd. Lugn som en filbunke är nog en ganska bra beskrivning av mig som person!

Det skulle ju till exempel inte falla mig in att bli irriterad över upptäckten att Panduro inte längre säljer etiketterna ovan. Nej då, sånt stör inte mig!

Självklart blir jag inte irriterad på att mannen tycker att vardagsrummet är lämpligaste platsen att förvara en cykel. Nej då, jag tycker det är bra att han skonar källaren och garaget från sådana ting!

Blir jag irriterad när dagens första kaffekopp skvätter ut över hela mig och halva golvet?! Nejdå, sånt skrattar jag bort med en axelryckning!

Inte heller blir jag irriterad (eller skriver arga mail till skolan) när barnen för tredje gången på ett halvår kommer hem med löss. Nej då, jag ser luskamning som kvalitetstid med mina barn!

Jag måste säga att vissa dagar känns det verkligen skönt att vara jag. Lugna lilla jag som inte hetsar upp mig i onödan. Du är bra cool du Frida, brukar jag säga till mig själv!!

/Frida

D.I.Y till fredagsmyset!

Idag kommer ett litet tips på jättegoda kex som är perfekta att mumsa på tillsammans med lite goda ostar. Med tanke på tidigare inlägg angående hälsosammare mat, så får jag erkänna att dessa inte tillhör den kategorin. Jag har försökt baka lite hälsovänligare varianter utan lyckat resultat, därför väljer jag heller att äta lite mindre av dessa. Nyttigare än det traditionella fredagsmyset är jag dock övertygad om att det är!

Nedan följer originalreceptet, själv tog jag lite extra av alla frösorter för jag tyckte degen blev lite lös, men provar er fram.

Blanda i en bunke:
2 dl Majsmjöl
1/4 dl Pumpakärnor
3/4 dl Solrosfrön
1/2 dl Sesamfrön
1/2 dl Linfrön
1/2 tsk salt

Tillsätt därefter:
2,5 dl kokat hett vatten
1/2 dl olivolja

Smeta ut tunt på en plåt (gärna oljad) strö över lite flingsalt. Skär i rutor för att lättare kunna dela. Grädda i 150 grader i 1 timme.

/Frida

Middagstips

Idag överraskade jag mig själv och hela familjen med att laga mat som faktiskt var riktigt god!

Hmm?!

Nej, jag brukar inte ägna mig åt att laga mat som smakar dåligt, men ibland lyckas man helt enkelt lite bättre än annars.

Jag är ingen vän av att följa recept utan brukar för det mesta öppna kyl, frys och skafferi skanna av vad som finns och komponera ihop något. Oftast blir det ätbart och ibland blir det, som idag, riktigt lyckat. För att jag ska komma ihåg hur jag gjorde (brukar sällan bli lika två gånger) bestämde jag mig för att skriva ner receptet och dela det med er.

Jag gjorde (ungefär) så här:

1 pkt frysta wokgrönsaker (Thai)
Ett par nävar frysta haricoverts
6st laxfilér
1-1,5 dl creme fraiche
3 tsk rödcurrypasta
2 msk sweetchilisås
Salt
Peppar

Tina laxen. Lägg grönsakerna i botten på en ugnsfast form, salta lätt. Blanda creme fraiche med curryn och chilisåsen. Lägg laxfilérna på grönsakerna och bred såsen över. In i ugnen på 225 grader i ca 15minuter (jag är osäker på tiden, ta ut laxen och kolla). Servera med ris.

Förövrigt var det VAB idag igen och idag lekte vi med trolldeg...

/Frida

Hjerténs hälsohem

Okej, okej! Jag ska inte överdriva eller försöka försköna sanningen, men faktum är att jag de senaste veckorna gett upp semesterns sus-och-dus-vanor och infört en mer GI-betonad* kost i det Hjerténska hemmet, samt återgått till vårens regelbundna träningsvanor.

I början av året satte jag upp ett antal mål och nu när det bara är dagar kvar till avstämningen kan jag konstatera att det inte gått så bra. Att ha en avstämning direkt efter semestern var kanske inte så smart?! Nåja, nu är det nya tag som gäller och den här gången har jag en mer genomtänkt plan - Wish me luck!

Förutom att den nya kosten ska bidra till en Frida i bättre form, så bidrar den också till att försköna hemmet. Aubergine är inte bara gott och nyttigt, i otillagat tillstånd är den även vacker att se på. Och ser man på, där fick jag en anledning att visa en av sommarens loppade skålar...

...och ja, det finns några till!

/Frida

* I min tappning innebär det mer grönsaker, mindre pasta, ris och bröd. I övrigt helt vanlig mat. Sommarens frossande i fika och läskande drycker har jag också övergett.