Florence Nightingale...

...eller bara en ursäkt för att få handla?

Igår när jag hämtade min dotter på dagis kom jag i samspråk med en av fröknarna angående kommunens spariver och att dagiset redan har köpstopp för resten året. Vi pratade om att vi föräldrar kanske kunde ta med gamla kläder till utklädning, tyger att sy med eller knappar till pyssel. Vi började också prata om att något nytt till dockvrån vore kul ...

...här börjar min hjärna gå på högvarv...

Dockvrå -> Kökssaker -> LOPPIS! 

...och följande scen utspelar sig:

-Kom nu barn, vi måste skynda oss!

-Vart ska vi?

-Äh, bara en sväng till Röda Korset!!

För 125 kr köpte jag:

2 äggkoppar
6 kaffekoppar med fat
minst 40 kakformar
1 mjölkkanna
1 pepparkvarn
1 saltströare
1 gryta
1 plåtburk
2 väskor

 

Okej då, någon Florence Nightingale är jag inte, men ingen ursäkt är för dålig för att få handla på loppis...eller vad säger ni?

/Frida

Prinsessan på Ärten

Problemet med att bo i ett gammalt hus är att planlösningen inte helt och hållet stämmer överens med den "moderna" människans krav. Vi har ett stort hus med många kvadratmeter, trots det är dotterns rum ytte-pytte-litet.

När vi under semestern tog bort hennes småbarnssäng, bestämde vi oss för att bygga in förvaring under sängen, för att på så sätt skapa lite mer golvyta. Vi hängde upp gardiner vid sängen för att få till lite himmelssäng-känsla.

Ni som läst tidigare inlägg kanske minns att jag var på jakt efter ett rosa lapptäcke till detta rum. Den idén ligger lite på is just nu...funderar faktiskt på att sy ett själv. I väntan på att det ska bli verklighet fick det bli ett vitt överkast och mönstrade gardiner, istället för ett mönstrat överkast och vita gardiner...så kan det gå!!

Här får ni en känsla av hur litet rummet är, detta kort har jag tagit stående i dörröppningen.

Ett litet bord och några stolar får i alla fall plats. Det lilla bordet hade min pappa när han var liten, liksom jag och mina syskon. Bevis för detta finns i form av flera generationers klotter inuti den lilla lådan som skymtar bakom stolen. Stolarna är också från min barndom...

 

...precis som den här lilla docksängen.

De virkade kakorna har jag köpt hos Ellen Kantarellen.

Tårtor, bakelser samt köksredskap av trä har jag köpt hos LekVira. 

Kaffekitteln är ytterligare en av mina gamla leksaker.

 

/Frida

Enkel matematik!

Idag ska jag lära er att räkna!

Uppgift: Vad blir 8?
Svar: 4
Lösningsförklaring:  Av 8 kökshanddukar blir det självklart 4 kuddfodral!

Som jag skrivit tidigare har jag dille på att sy kuddfodral av kökshanddukar och köper kökshanddukar så fort jag får chansen. Härom veckan när jag var och handlade mat hade de ett erbjudande jag inte kunde motstå, 4 kökshanddukar för 59 kr! Jag köpte 8 stycken och dessa har nu förvandlats till 4 kuddfodral, två till köket och två till sonens rum.

Knapparna till de blå kuddarna fick jag med på köpet när jag köpte lite annat smått och gott på Röda Korset, de visste inte vad de skulle ta betalt för 4 knappar då ordinarie knapp-pris är 1 kr per deciliter!!

/Frida

Cocktailparty

Igår räddade jag de sista blommorna på mina pelargoner, som verkligen sjunger på sista versen. Avsaknad av kärlek, lite för små krukor samt för mycket regn har gjort att de ser allt annat än roliga ut nu, tror knappast att det är någon chans att jag lyckas få dem att övervintra.

Jag rensade de räddade blommorna från bruna trista blommor och blad och stoppade dem i varsitt glas och ställde glasen på en bricka. Från trist och visset till fint och festligt på mindre än fem minuter! Otur bara att jag inte har något party på gång...

/Frida

Min väg till jobbet

Idag har det varit fantastiskt sensommarväder här, men jag har knappt stuckit näsan utan för dörren. Det har ju nämligen gått en hel vecka sedan dottern började på dagis igen, så idag var det såklart dags för säsongens första VAB-dag!!

Min första vecka på jobbet, när resten av familjen fortfarande var ledig, passade jag på att promenera till jobbet, något som vanligtvis är svårt att hinna med när man har dagistider och aktiviteter att passa. En av dessa dagar tog jag men mig kameran när jag smög iväg på morgonen och idag tänkte jag visa er några glimtar av min väg till jobbet...

Detta lilla vita hus är bland det första jag ser. Det ser så gulligt ut, men har det senaste åren sett helt övergivet ut. Den lilla uthuslängan tillhör också det huset.

 

Nästa hus på min vandring är inte övergivet, utan nästan helt nybyggt. Det stod ett lite rött hus där tidigare och jag tror att delar av det huset finns kvar inne i det nya!

Bakom det nybyggda huset skymtar man detta, betydligt äldre, men väldigt vackra hus.

Nu vi framme vi ett av mina absoluta favorithus, som jag länge drömde om att det en dag skulle bli mitt.

Tyvärr blev det aldrig till salu (inte under min husletarperiod i alla fall). 

Trädet skymmer en del, men det som är bakom är så fint som ni kan tänka er.

Kolla in det lilla tornet och den mysiga verandan!!

Strax därefter passerar jag järnvägsstationen och snart är jag ute på industriområdet. 

Även på industriområdet finns en del gulliga hus, tex det här:

Att det finns så fina hus ute på industriområdet kan bero på att det är lite ont om industrier där...

...är ni ute efter lite industrimark för att etablera ett företag vet ni vart det finns lediga tomter!

Nu är jag dock nästan framme. Vid slutet av vägen ligger det faktisk några företag och på ett av dem jobbar jag - som ingenjör. Hur många var ni som hade gissat rätt där?

/Frida

Vem kan man tro på?

För vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är såhär, sjöng Tomas Di Leva en gång i tiden.
Det är ju ett ganska enkelt konstaterande att man inte ska tro på skavllerpressen i alla fall. Höll på att börja gapskratta mitt i affären när jag såg följande rubriker härom dagen...

Jag vet inget om sanningshalten inne i tidningarna, men det är troligt att rubrikerna vill får oss att tro något och artiklarna visar att det gäller något helt annat!!

Nu däremot, ska här levereras sanningar om Systrarna Hjertén!!

Vi har fått en Award av en annan syster, nämligen Fräcka Syster och awarden innebär att man ska avslöja 7 saker om sig själv och här kommer de:

* En av oss jobbar som ingenjör
* Den andra jobbar med marknadsföring
(Kan ni gissa vem som gör vad?)
* Ingen av oss klipper gräs 
(Karin har ingen gränsmatta. Frida har en man som "älskar" att klippa gräs!)
* Båda gillar solsemester...
*... men även att åka skidor
* Inredning är ett gemensamt intresse
* Ingen av oss gillar småkryp!

Ja, det var lite "sanningar" om oss. Ni får tro´t om ni vill!!


Awarden innebär också att man ska skicka den vidare till 7 andra bloggar, men då vi sett att det är väldigt många som redan fått den både en och två gånger väljer vi (som så många andra) att ge den till alla som tittar in här. Alla är också mycket välkomna att avslöja sina hemlisar i kommentarsfältet!!




/Frida

Dille!

 

Jag har fått dille på att sy kuddfodral av kökshandukar. 

Det började på semestern när jag sydde de här kuddfodralen och insåg hur lätt det var. Sedan dess har jag införskaffat mig en liten samling av handdukar, som jag nu har börjat förvandla till kuddfodral.

Dessa har jag sytt till dotterns rum.
Den bakre består av två likadana handdukar som jag sydde ihop så att ränderna på kanten finns på andra kanten med, dvs fyra ränder på framsidan och inga på baksidan (lyckades inte ta någon vettig bild på hela kudden).

Den främre kudden består av en handduk från Nyblom o Kollén som jag sytt ihop med den bit av en gammal linneduk, som ändå var lite trasig (ni kan vara lugna, här klipps inte i hela gamla linnedukar). Hängaren till handduken blev en perfekt ögla att fästa knappen i.

Ikväll har jag sytt två till, till sonens rum. Jag får dock återkomma med bilder då jag nu när sommarljuset är borta inte kan fotografera med vettigt resultat den här tiden på dygnet. Jag kan inte riktigt släppa eller komma över att nyss var det sommar och nu är det helt plötsligt höst, vart kom mörkret ifrån??

Jag glädjer mig dock åt och känner mig väldigt stolt över att jag idag lärt mig att sy knapphål med hjälp av symaskinen (var visst bara att läsa manualen lite). Resultatet blir så mycket bättre än när jag taffligt broderar kanterna för hand och dessutom går det minst tio gånger så fort!

/Frida

Bye, bye SW12! - Hello SE1!

Nu har flyttlasset gått, från Balham i sydvästra London, via ett förråd, till Tower Bridge i centrala London. Vilken pärs! Och hjälp va mycket grejer jag har samlat på mig på 4 1/2 år. I november 2005, kom jag till London med EN resväska!! Det kan man inte tro när man ser det här...

Här nedan kan ni se några bilder ifrån den nya lägenheten, innan möblerna är levererade och ihopskruvade. Fortsättning följer...

// K

Jakt!

Ja, jag är på jakt efter ett överkast! 

Nu när sonens rum har fått sig en make-over är det dags för dottern att få en liten uppfräschning av sitt rum. Det blir ingen total omgörning av hennes rum, hon får nöja sig med en ny säng samt lite utrensning av leksaker och udda möbler. Ett nytt överkast har jag dock tänkt att hon ska få, så idag var vi ute och gjorde stan här i Åmål på jakt efter ett rosa (det måste det vara) överkast. Jag hittade dock inget, därför har jag suttit och surfat runt för att hitta något jag (och förhoppningsvis hon) gillar...

 

Var på vippen att köpa detta, men kunde inte bestämma mig, vill egentligen ha lite mer färg. Nu är det i alla fall slut där jag hittade det, så nu får jag tänka om!

Bilder från AU Maison och Rice

Jag är alltså ute efter något i den här stilen, gärna åt det mer färglada hållet.

Har beslutsångest, det finns så många snygga, men eftersom de inte är direkt gratis vill jag känna - wow!!, innan jag slår till och det känslan har inte riktig infunnit sig än.

Det slutar antagligen med att jag väljer ett vitt (safe) och slänger dit massa färglada kuddar istället...eller så syr jag väl helt enkelt det perfekta lapptäcke själv - hur svårt kan det va ?? 

/Frida

P.s. Att sy ett lapptäcke är hur svårt som helst, jag vet! Har försökt en gång...det blev aldrig klart!