måndag 22 november 2010

Minnen

Tidigare under hösten dog min farfars syster 104 år gammal. På något sätt har jag hela livet levt med vetskapen om att hon "snart ska dö" då hon och hennes systrar ofta upplyste mig om det när jag var barn: "Kära lilla Frida, det är inte säkert vi lever nästa sommar..." brukade de säga och det klart, de var ju pensionärer redan när jag föddes. 

När hon fyllde 100 släppte dock den där "hon ska snart dö"-känsla hos mig, på något sätt trodde jag att har hon levt så här länge så lever hon nog för alltid, när hon tillslut dog kom det lite som en chock, konstigt nog.

I lördags samlades släkten för att ta vara på hennes saker. Det var verkligen en underlig känsla att gå runt i hennes lägenhet och plocka bland hennes grejer. När jag öppnade ett köksskåp kom jag plötsligt att tänka på att hon alltid sparade kaffeförpackningarna (på den tiden guldfärgade)  för att vi barn skulle få klippa prins- och prinsesskronor av dem.



Den här plåtburken är den av de saker jag fick som minne. Jag har fyllt med julklappsetiketter jag gjorde förra veckan. Jag tycker att de passar bra i den burken, kanske har min "gammel-faster" skickat eller fått precis ett sådant vykort någon gång.

/Frida

Julklappsetiketterna är gjorda av bilder på gamla julkort som jag skrivit ut från nätet, klistrat på ett styvt papper  och behandlat med brun färg för lite gammal känsla.

12 kommentarer:

  1. Hej Frida,

    Vilket fint minne du har av din gammelfaster. Förstår att det är en konstig känsla. Jättesnygga etiketter du gjort. Nu blir jag sugen på att göra egna :)

    Kram Sanna

    SvaraRadera
  2. Kan inte tänka mig den dagen jag ska gå och plocka bland min mormors saker p g a att hon inte finns med oss längre. Hon är idag 90 år.
    Jätte fina etiketter du har gjort!:)
    Ja du, bara för att de ikväll lovade att ställa upp på foton imorgon betyder det inte att de gör det imorgon. Och skulle de vara med på det, så gäller det att vara snabb. De tål nämligen inte att vara tillsammans några längre stunder för närvarande.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tråkigt med din gammel-faster. Vilket fin plåtburk du har som minne av henne.

    Jätte fint pyssel du gjort, passar perfekt i burken!
    Ha det så bra.

    SvaraRadera
  4. Dom blev ju så fina, ser verkligen gamla ut och vilken burk sedan, så roligt att du fick den som minne, helt underbar, hoppas du har en skön kväll, kram

    SvaraRadera
  5. Förstår att det kom som en chock trots hennes ålder.Vissa människor får man känslan av att dom ska leva jämt på något sätt.
    Visst är det fint med minnen, både i hjärtat och saker som är förknippade med personen.

    Du lurade mig rejält där med korten=))
    Jag tänkte att vad är det för skattgömma hon hittat.
    Dom ser verkligen gamla ut.
    Snyggt!

    SvaraRadera
  6. Min KÄRA farmor var också pensionär redan när jag föddes. Vissa har liksom alltid varit gamla för en.
    Hon blev nästan 100 år,jag saknar henne!
    Vi får leva på dom fina minnena dom gett oss:)
    Otroligt fina etiketter!!! Minns du vilken sida du hittade dom på?
    Må så gott!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Fina minnen. Min mormor är 94 och jag förtränger allt vad jag kan att hon är så pass gammal. Det var lite roligt när jag och mamma och mina mostrar (japp alla) följde med henne till doktorn för en tå som strulade för ett par år sen. Mormor sträckte benen rakt upp som värsta elitgymnasten och vi frågade och frågade och grejade och donade och till slut brast doktorn ut i skratt och sa: Det här var en helt ny upplevelse men helt klart verkar alla kvinnor i er släkt ha en förväntan att man ska leva tills man är 200 och att 92 år inte är någon ursäkt för att börja dra ner på tempot.

    Kramis Lisa

    SvaraRadera
  8. Min mormor var också odödlig trodde jag... fast hon blev "bara" 97! Många minnen har jag från henne... jag var hennes första barnbarn och vi hade en särskild relation:) Av henne har jag lärt mig massor.
    Snöfallet hittar du på http://www.bloggerbuster.com/2008/12/simple-snow-effect-widget-for-blogger.html om du har en blogger-blogg.

    Kram Eva-Mari

    SvaraRadera
  9. Jag beklagar sorgen. Jättefint minne du fått att förvara dina jättefina ettiketter i...kramis semlan

    SvaraRadera
  10. Att bli 104 år är fantastiskt. Tänk vilken utveckling i samhället under alla dessa år, tänk så mycket en sådan gammal människa varit med om!

    Etiketterna blev verkligen fina, du är fyndig du :)

    Må gott!

    SvaraRadera
  11. Tänk vilket långt liv, det är inte många som blir så gamla, fantastiskt!
    Och så fina julklappsetiketter du gjort och dom passar verkligen i den fina burken, jag tror att gammelfaster ler i sin himmel.
    Kram

    SvaraRadera
  12. vilket lååångt liv hon måste ha levt. Långt ifrån alla som blir så gamla och inte över 100 dessutom. Vilka fina etiketter du gjort. Gulligt att du kom på det där med kaffepaketen :D får du föra vidare till nästa generation tycker jag

    Kram Malin

    SvaraRadera