söndag 8 september 2013

Om att inte ta allt för givet!

Ett par dagar efter mitt senast inlägg vaknade jag till en ny värld! En värld där det kvittade om mina skor vara haggiga eller ej, en värld där det kvittade om det var sol eller regn, en värld där det kvittade om det var vardag eller helg. En värld där det enda jag kunde göra var att ligga ner! Mitt liv bestod plötsligt i att vandra mellan soffan och sängen och mellan sängen och soffan.

Kristallsjuka löd diagnosen. Ett helt ofarligt men mycket obehagligt tillstånd där balansen sätts ur spel (det känns som att jag inte kommer att vilja åka karusell igen under resten av mitt liv). Efter fyra veckor börjar jag nu känna mig hyggligt normal och livet börjar så sakteliga återvända. Poängen med detta inlägg är dock inte att gnälla över detta och att tycka synd om mig själv, jag vill faktiskt bara tala om att jag är så himla glad och tacksam!

Det är ju aldrig kul att vara sjuk, men om ändå måste vara det så är det ju faktiskt helt underbart att veta att det man drabbats av är både ofarligt och övergående. Att jag på kuppen fått träna mitt tålamod och fått ytterligare en lektion i att inte ta allt för givet, det var bara nyttigt!

Så tänk på det gott folk: Fånga dagen! Umgås med nära och kära! Reta er på inte på skitsaker! Imorgon kan ni vakna upp till ett tivoli utan stängningsdags och det är inte alls så kul som det kan verka!
Millenium wheel i London har jag aldrig åkt och kommer förmodligen aldrig att göra (verkar läskigt!).

/Frida


10 kommentarer:

  1. Fy farao vad jobbigt! Skönt att du är på bättringsvägen!:)
    Nej, det är inte samma sak att promenera när man vill springa! Jag är dock glad över att det fungerar att ta pw då jag i början inte ens kunde det utan att få ont i knät. Idag kändes det riktigt bra, men jag försöker ta det lugnt nu och inte öka för fort. Får verkligen bromsa mig själv!;) Hoppas att det onda i din ljumske ger sig snart, så att du också kan börja springa igen.
    Har saknat dina inlägg, men nu förstår jag ju varför du varit frånvarande!
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Fy 17!!
    Men försvinner det helt eller är det sånt som återkommer med jämna mellanrum?

    Så är det, sant så sant, imorgon kan det vara tivoli på helt fel sätt.

    SvaraRadera
  3. Trist, men bra att du tar det på rätt sätt!

    SvaraRadera
  4. Kloka tankar! Nej fy 17 för tivoli dagarna i ända. Hoppas verkligen att du snart är helt återställd.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  5. Kloka tankar! Nej fy 17 för tivoli dagarna i ända. Hoppas verkligen att du snart är helt återställd.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  6. Men kära du, har hört talas om kristallsjuka och dess vedermödor! Så bra att du har piggnat till och kan segla på det rosa vardagsmolnet igen, numera kantat med guldbård! Ja, det gäller att berika sitt liv i vardagen. Det har jag gjort, jag trivs så bra i min nya tillvaro och är glad att jag tog mitt beslut. Att leva är att välja.

    Så roligt att du är på benen igen! Och vem behöver nånsin åka karusell??

    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  7. Det hör man inte talas om så ofta, skönt att du känner dig bättre. Det måste ju ha varit ett jätteobehagligt tillstånd.

    Det är verkligen viktigt att stanna upp, livet är ju det som är just precis nu!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  8. Hörde en bekant som också fått det och inte vill man att världen ska snurra runt på det viset.
    Jag behöver också ibland träna mitt tålamod, för ibland vill jag att allt ska gå snabbt. Men lär mer och mer.

    Krya nu på dej och kram
    Trivs också här på din sida

    SvaraRadera
  9. Usch ja, känner väl till diagnosen. Jobbar ju med medicin...
    Krya på dig o heja dig för din positiva inställning!

    Stor kram

    SvaraRadera
  10. Usch ja, jag har någon gång hört talas om den här obehagliga sjukan..
    Tänk vad mycket sjukdomar det finns som man knappt har hört talas om..

    Kram på dig
    Maidi

    SvaraRadera