Middagstips

Idag överraskade jag mig själv och hela familjen med att laga mat som faktiskt var riktigt god!

Hmm?!

Nej, jag brukar inte ägna mig åt att laga mat som smakar dåligt, men ibland lyckas man helt enkelt lite bättre än annars.

Jag är ingen vän av att följa recept utan brukar för det mesta öppna kyl, frys och skafferi skanna av vad som finns och komponera ihop något. Oftast blir det ätbart och ibland blir det, som idag, riktigt lyckat. För att jag ska komma ihåg hur jag gjorde (brukar sällan bli lika två gånger) bestämde jag mig för att skriva ner receptet och dela det med er.

Jag gjorde (ungefär) så här:

1 pkt frysta wokgrönsaker (Thai)
Ett par nävar frysta haricoverts
6st laxfilér
1-1,5 dl creme fraiche
3 tsk rödcurrypasta
2 msk sweetchilisås
Salt
Peppar

Tina laxen. Lägg grönsakerna i botten på en ugnsfast form, salta lätt. Blanda creme fraiche med curryn och chilisåsen. Lägg laxfilérna på grönsakerna och bred såsen över. In i ugnen på 225 grader i ca 15minuter (jag är osäker på tiden, ta ut laxen och kolla). Servera med ris.

Förövrigt var det VAB idag igen och idag lekte vi med trolldeg...

/Frida

Hjerténs hälsohem

Okej, okej! Jag ska inte överdriva eller försöka försköna sanningen, men faktum är att jag de senaste veckorna gett upp semesterns sus-och-dus-vanor och infört en mer GI-betonad* kost i det Hjerténska hemmet, samt återgått till vårens regelbundna träningsvanor.

I början av året satte jag upp ett antal mål och nu när det bara är dagar kvar till avstämningen kan jag konstatera att det inte gått så bra. Att ha en avstämning direkt efter semestern var kanske inte så smart?! Nåja, nu är det nya tag som gäller och den här gången har jag en mer genomtänkt plan - Wish me luck!

Förutom att den nya kosten ska bidra till en Frida i bättre form, så bidrar den också till att försköna hemmet. Aubergine är inte bara gott och nyttigt, i otillagat tillstånd är den även vacker att se på. Och ser man på, där fick jag en anledning att visa en av sommarens loppade skålar...

...och ja, det finns några till!

/Frida

* I min tappning innebär det mer grönsaker, mindre pasta, ris och bröd. I övrigt helt vanlig mat. Sommarens frossande i fika och läskande drycker har jag också övergett.

Morgonstund

Det tillhör inte vanligheterna att jag jag i lugn och ro dricker mitt morgonkaffe och ser dagens första solstrålar sila in genom fönstret. Idag fick jag dock den chansen, då jag redan hunnit upp och gjort mig i ordning när jag upptäckte att båda barnen var superförkylda. Genast byttes morgonstressen mot en dag av lugn!

Ja, vi får väl se hur länge lugnet varar?! Två sjuka och griniga barn bäddar för rätt höga stressnivåer, även på hemmaplan. Än så länge ligger de dock däckade i varsin ände av soffan och jag njuter av lugnet...

- Mamma! Mamma! Mamma!

OK, lugnet är över "Nurse Frida" är åter i tjänst!

/Frida

Språkpolisen korrigerar!

Jag vet att jag stavar som en kratta och att jag inte kan förklara skillnaden på subjekt och predikat. Trots det är jag väldigt intresserad av vårt språk och jag tycker att det är viktigt att det flyter och att det känns rätt när man läser en text. Man kan förmodligen kalla mig språknörds-wannabe.

Väl medveten om mina egna brister känner jag att jag idag måste gnälla på ett fenomen som jag inte kan sluta att reta mig på, nämligen oförmågan att skilja på dem och de.

 

Det var relativt nyligen som jag första gången noterade fenomenet, men nu dyker det upp överallt! Att språket är något som kontinuerligt förändras är naturligt och måste accepteras, men någonstans går ändå gränsen! Om jag till exempel skulle skriva: 

 

Kolla in dem här snygga skålarna jag fått av min syster. Dem är köpta på Anthropology i London och jag fick de i födelsedagspresent!

Det låter ju helt galet!

Däremot känns det helt rätt om jag skriver:

De här snygga skålarna är perfekta både på buffébordet och till fredagsmyset. Däremot har jag inte använt dem till frukostyoghurten eller efterrättsglassen.   

Varför det ena känns rätt och det andra fel kan jag inte förklara, men det handlar tydligen om subjekt och objekt och för den som känner sig manad finns det överkursmaterial här.

/Frida

Mina färger är blå

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen kommit på mig själv att gå och nynna på refrängerna "Blå, blå vindar och vatten" samt "...och dina färger var blå". Det är som en trasig skiva som hakat upp sig och som spelar samma melodi om och om igen. Om jag bara kunde begripa varför...?!

/Frida

Det allra heligaste

Jag har aldrig tidigare visat bilder på vårt sovrum, då det allt som oftast är belamrat med IKEA-påsar fulla med stryktvätt. Ett sånt rum gör sig inte bra på bild! Om jag ska var ärlig gör det sig inte särskilt bra i verkligheten heller, men det här hemmet producerar tvätt i en helt annan takt än vad min strykarm mäktar med!

Igår anlände dock mitt nya överkast och i samband med att jag provade det, gömde jag undan all tvätt och passade på att ta lite foton. Därför kan jag idag bjuda in er på ett besök i det allra heligaste...

Här ser ni ett av hörnen där det borde stå en kakelugn. För att piffa upp det något har jag knackat ner putsen.

 I övrigt är rummet ganska asketiskt, inga tavlor, inga gardiner. 

Enda färgklicken är faktiskt mitt nya överkast.

På båda sidor sängen har vi (min man) tagit upp öppningar till den gamla garderoben. 

På min sida står en gammal fåtölj. Hur det se ut mannen sida missade jag att fota, men jag har faktiskt visat det en gång förut.

Mitt "sängbord" har jag ju också visat förut.

Sist men inte minst, mina älskade garderober! Tidigare hade vi detta skåp  

som garderob och jag kan säga att skillnaden är enorm!

/Frida

Shack matt

En trevlig sak med att vara ut och resa är att man måste äta, i alla fall vid de tillfällen när man lyckas hitta ett trevligt ställe att äta på. I Norrköping hittade vi faktiskt flera trevliga ställen, men det absolut bästa var Kvarterskrogen Durkslaget, inhyst i en gammal mjölkaffär. Personalen var trevlig, maten var jättegod och inredningen var, i mitt tycke, hur mysig som helst! Det var framförallt golvet jag föll pladask för och ett liknande skulle jag gärna se i mitt eget kök!

 

/Frida