Med detta menar jag naturligtvis inte att ni ska sluta hälsa på varandra, gott folk! Jag vill bara, med ett exempel från mitt eget liv, varna er för hur det går när man ropar hej...innan man hunnit över bäcken!!Igår satt jag här på bloggen och filosoferade över ljus och tunnlar och en massa annat dravel. Idag sitter jag här med ytterligare en sjuk unge...
Igår fick min Mårbackapelargon symbolisera den hoppfulla sinnesstämningen. Idag får mitt olivträd ta dess plats...
/Frida
Huga då! Det där lät inte alls muntert... Men det är alltid mörkast innan gryningen, eller vad är det man säger?
SvaraRaderaStyrkekramar!!!
Stoor kram:)
SvaraRaderaSusanne
Är det inte nästan alltid så där?!? Men så tråkigt!
SvaraRaderaHoppas att du snart ser ljuset igen!
Kram
Aj aj aj då
SvaraRaderaHoppas att det går över fortare än kvickt!
Kram
Hoppas du ser ljuset i tunneln snart...barn brukar ju inte vara sjuka så länge (klen tröst)!
SvaraRaderaKRAM Helena
Är det inte typiskt, just när man tror att nu, NU vänder det till det bättre, då PANG händer det något igen... Hoppas barnen kryar på sig så ni får njuta lite av våren också!
SvaraRaderaKram
Hej Frida och tack för den söta kommentaren hemma hos mig! Tråkigt med sjuka barn, ibland går det bara runt, runt utan slut. Jag håller tummarna för att gullungen snart är på benen igen! =0)
SvaraRaderaHa en fin kväll.
Kram Emma
Neej så tråkigt! Nu när du såg ljuset o allt.. förstår att det känns rätt visset nu. Mårbackan är i alla fall jättefin! Hoppas den får dig på bättre humör.
SvaraRaderaKram Sanna
Trist med sjukdomar, men barnen blir snart stora och då har du all tid i världen till pelargoner och andra trevliga växter. Nu när jag ser tillbaka gick den där roliga tiden så otroligt fort och jag glömde bort att njuta.
SvaraRaderaHa det gott
Birgitta
Hej! Vad tråkigt för er. Vi (sonen) har haft lite skador på sistone, jag vet hur det är att bli nästan panikslagen när man märker att nåt nytt är på ingång..
SvaraRaderaHoppas ni piggar på er snart!
Fin-fina Thailandsfynd! ;)
Aj då! Verkar inget vidare med olivträdet heller... Hoppas ni snart kryar på er!
SvaraRaderaVårhälsningar
Elisabet
Men så trist, ska detta aldrig ge med sig!
SvaraRaderaHa det så bra du kan ha det. Jag lider med dig.
Känner att man liksom kan "ta på" tålamodet nu!
SvaraRaderaSvälj några Rosenrot och få energi mm ;)
Kramar
Ja ibland blir det inte så bra med maten :) Vilket fint namn din dotter har :) Så såg mitt olivträd också ut. Jag kan inget om blommor och jag kan inget om träd :) Kramar från Emilia
SvaraRaderaHej, hej systrarna, med det förpliktigande efternamnet. Jag säger bara Sigrid. Eller varför inte Ragnar, som jag var kollega med på CTH under många år. Hej, hej, och tack för besöket över på min blogg. //Lisbeth
SvaraRaderaNää... precis när du såg ljuset...:(
SvaraRaderaFörstår dig helt och hållet även om det stämmer så bra det du skrev om att man kan vända på det hela och vara tacksam att man har barn att vara hemma med!:) Hoppas det lyser lite mer sol idag igen!!:)
KRAM
Jag kanske snaaart vågar ge mig på ett olivträd...