tisdag 12 april 2011

Den som ropar Hej...

...får faktiskt skylla sig själv!

Med detta menar jag naturligtvis inte att ni ska sluta hälsa på varandra, gott folk! Jag vill bara, med ett exempel från mitt eget liv, varna er för hur det går när man ropar hej...innan man hunnit över bäcken!!

Igår satt jag här på bloggen och filosoferade över ljus och tunnlar och en massa annat dravel. Idag sitter jag här med ytterligare en sjuk unge...

Igår fick min Mårbackapelargon symbolisera den hoppfulla sinnesstämningen. Idag får mitt olivträd ta dess plats...


/Frida

16 kommentarer:

  1. Huga då! Det där lät inte alls muntert... Men det är alltid mörkast innan gryningen, eller vad är det man säger?

    Styrkekramar!!!

    SvaraRadera
  2. Är det inte nästan alltid så där?!? Men så tråkigt!
    Hoppas att du snart ser ljuset igen!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Aj aj aj då
    Hoppas att det går över fortare än kvickt!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Hoppas du ser ljuset i tunneln snart...barn brukar ju inte vara sjuka så länge (klen tröst)!

    KRAM Helena

    SvaraRadera
  5. Är det inte typiskt, just när man tror att nu, NU vänder det till det bättre, då PANG händer det något igen... Hoppas barnen kryar på sig så ni får njuta lite av våren också!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Hej Frida och tack för den söta kommentaren hemma hos mig! Tråkigt med sjuka barn, ibland går det bara runt, runt utan slut. Jag håller tummarna för att gullungen snart är på benen igen! =0)
    Ha en fin kväll.

    Kram Emma

    SvaraRadera
  7. Neej så tråkigt! Nu när du såg ljuset o allt.. förstår att det känns rätt visset nu. Mårbackan är i alla fall jättefin! Hoppas den får dig på bättre humör.

    Kram Sanna

    SvaraRadera
  8. Trist med sjukdomar, men barnen blir snart stora och då har du all tid i världen till pelargoner och andra trevliga växter. Nu när jag ser tillbaka gick den där roliga tiden så otroligt fort och jag glömde bort att njuta.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  9. Hej! Vad tråkigt för er. Vi (sonen) har haft lite skador på sistone, jag vet hur det är att bli nästan panikslagen när man märker att nåt nytt är på ingång..
    Hoppas ni piggar på er snart!
    Fin-fina Thailandsfynd! ;)

    SvaraRadera
  10. Aj då! Verkar inget vidare med olivträdet heller... Hoppas ni snart kryar på er!

    Vårhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  11. Men så trist, ska detta aldrig ge med sig!

    Ha det så bra du kan ha det. Jag lider med dig.

    SvaraRadera
  12. Känner att man liksom kan "ta på" tålamodet nu!

    Svälj några Rosenrot och få energi mm ;)

    Kramar

    SvaraRadera
  13. Ja ibland blir det inte så bra med maten :) Vilket fint namn din dotter har :) Så såg mitt olivträd också ut. Jag kan inget om blommor och jag kan inget om träd :) Kramar från Emilia

    SvaraRadera
  14. Hej, hej systrarna, med det förpliktigande efternamnet. Jag säger bara Sigrid. Eller varför inte Ragnar, som jag var kollega med på CTH under många år. Hej, hej, och tack för besöket över på min blogg. //Lisbeth

    SvaraRadera
  15. Nää... precis när du såg ljuset...:(
    Förstår dig helt och hållet även om det stämmer så bra det du skrev om att man kan vända på det hela och vara tacksam att man har barn att vara hemma med!:) Hoppas det lyser lite mer sol idag igen!!:)

    KRAM
    Jag kanske snaaart vågar ge mig på ett olivträd...

    SvaraRadera