tisdag 4 september 2012

Du fattas mig!

De säger att tiden läker alla sår, men det stämmer inte. För du fattas mig, du fattas mig så det skär i hjärtat! Efter nitton år, gör det ilka ont som om det vore igår. Jag saknar dig, min älskade lillebror!

/Frida

19 kommentarer:

  1. Får en klump i halsen. Så fel att lämna livet så tidigt, jag kan bara ana din saknad. Varm kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Fy bubblan, så tungt det kan vara ibland....
    Tänker på dig!

    kram

    SvaraRadera
  3. Vilken vacker bild! Kan gissa att din saknad är stor. Livet är minsann inte alltid rättvist!

    Kram
    Elisabet

    SvaraRadera
  4. Skickar mjuka tankar till dig såhär på morgonen.
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  5. "Jag ser honom i minsta strå... jag andas hans doft i vinden". Okänd dikt men så sann för den som känner stor saknad.

    Kram till dej.
    Eva-Mari

    SvaraRadera
  6. Jag menar att författaren av dikten är okänd!

    SvaraRadera
  7. Så ledsen för din och er skull... :(

    SvaraRadera
  8. Sorgligt när människor går bort alldeles för tidigt.
    Sorgen blir mindre tycker jag, men saknaden kommer alltid finnas där. I oktober är det åtta år sedan min pappa gick bort och han finns i mina tankar varje dag.
    Kramar

    SvaraRadera
  9. Jag är ledsen för din skull! Sorgligt när livet tar slut alldeles, alldeles för tidigt.
    Kram till dig

    SvaraRadera
  10. Kram på dig, måste verkligen kännas som en sorg. :-(

    SvaraRadera
  11. Det är klart att han fattas dig, alltid! Stor kram från mig!

    SvaraRadera
  12. Många styrkekramar till dig!

    Kram Tamara

    SvaraRadera
  13. Vad sorgligt, sänder en stor kram <3

    Ullis

    SvaraRadera
  14. Så länge vi minns, finns de nära och kära här!
    Kramar!
    -Pia-
    ps. fotot på blomman är gudomligt

    SvaraRadera
  15. Hej Frida!

    Vilka fina kommentarer du lämnat hos mig, jag blir alldeles rörd, och en aning generad när jag tittar in här, och du har en SUPERFIN blogg. Jättefina bilder.

    Beklagar din förlust.
    Jag miste min pappa i en onödig bilolycka i Februari i år. Och jag väntar på dagen "då tiden läkt alla sår" fast jag innerst inne vet att den dagen antagligen inte kommer.

    Jag lever på hoppet att vi en dag får träffa alla nära och kära där uppe, och ha en hejdundrans fest.

    Kram och tack.

    SvaraRadera